Det var höst. Regnigt, blåsigt. Jag visste att möta han inte var någon bra idé, men vad gjode en gång till... 

Känslan av att det inte spelade någon roll. 

Du, alldels för mång år äldre, gift, barn.. Vad var det som lockade? Det vet jag inte ens idag. Jag var ju bara barnet själv, 14 år. 

Hoppade in i bilen,

småpratet som gjorde mig mer än illamående.

Regnet som slog mot rutan.

Tänk om någon skulle se mig? Hur skulle jag förklara detta då? Vad gör jag här? 

Framme vid platsen.. ner i  källarvåningen. Dina händer som började dra av mig kläderna, hårdhänt och desperat.

Lukten, mår än idag illa när jag känner doften av din vidriga parfym.

Den vidriga känslan när han pressade och tvingade sig in i mig. 

Slöt mina ögon för att slippa se, slippa tänka. 

"se på mig, se på mig" 

Öppnade ögonen, möttes av en spottloska mitt i ansiktet, vilket väckte min ilska.

Dumt drag.  

Den svidande känslan efter din handflata över min kind gång på gån fick mig att tystna. 

Det är snart över, snart, snart. 

Blåmärkena över revbenen, handlederna, rodnanden över rumpan, över kinden och doften av ditt äckliga svett och din vidriga parfym. Och ändå skulle vi mötas igen. 

Och ändå skulle jag möta desto fler som du. 

Och inte skulle jag förstå att jag var värd mer. 

Och inte skulle jag säga att jag inte tyckte om det. 

Och inte skulle jag erkänna att det var det enda sättet att få mig att känna mig bekräftad. 

Och inte skulle något förändras förrän någon uppmärksammade att något inte stod rätt till, nästan 7 år senare. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Insåg inte hur tungt det kunde vara att blicka tillbaka, låta det förflutna som funnits inom mig bubbla upp och få ny livskraft.    En dag ska det inte kännas tungt, en dag ska jag inte bara säga -  utan faktiskt känna att allt inte var mitt fel....

Att det är så himla lätt att gråta av lycka och lättnad när någon nära kommer med glädjande besked!   U N D E R B A R T ! ...

"Evigt lever den som lever i det närvarande" -Ludwig Wittgenstein   Om det endast vore så enkelt.   ...

  And I'm trying to believe in things that I don't know The turning of the world, the color of your soul That love could kill the pain, truth is never vain It turns strangers into lovers and enemies to brothersJust say you understand, I never had t...

  Förvåningen, hade jag missförstått dig? Hur kunde jag missat dina signaler?   Helt i det blå, du, jag, där. Ensamma. Jag hann inte ens blinka. Smällen, dörren gick i lås, kylan, smärtan som spred sig över ryggen.  Förvirringe...