Förvåningen,

hade jag missförstått dig?

Hur kunde jag missat dina signaler?

Helt i det blå,

du, jag, där. Ensamma.

Jag hann inte ens blinka.

Smällen, dörren gick i lås, kylan, smärtan som spred sig över ryggen. 

Förvirringen, förtvivlan, rädslan.

Din hand, mina handleder,

plötsligt kylan som spred sig över min halv-nakna kropp.

Skriken, ropen, ingen som hörde. Ingen som reagerade.

Ensamma. Du och jag. Hur kunde jag missat?

Mina tårar, skrik, alla känslor, allt i gungning.

Tänder över min strupe, dina ord i mitt öra -

din värdelösa slyna,

din händer som tvingade fast mig,

smärta. Skammen.

Slagen, rivmärkena, blodet, paniken.

precis som om det vore här och nu, återigen och igen.

Smärtan, vad hade jag gjort för att förtjäna det här?

Paniken, rädslan, skammen.

Skammen.

Som aldrig lämnar mig ifred.s

Något aldrig upplevt, något helt förstört.

I så många år, utan att kunna möta en blick, utan att kunna njuta i stunden,

det var det du tog från mig, min värdighet.

Varför?

Varför? Varför jag? Varför då? Du fick 7 år. 7 av mina unga år.

Skammen, rädslan, känslan.

Du tog min värdighet och lämnade mig ensam, slagen, biten, riven och blodig.

Du var min vän.

Jag litade på dig.

7 år.

Tiden läker alla sår, men ärren de finns alltid kvar.

Head up, stay strong

Fake a smile, move on

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var höst. Regnigt, blåsigt. Jag visste att möta han inte var någon bra idé, men vad gjode en gång till...  Känslan av att det inte spelade någon roll.    Du, alldels för mång år äldre, gift, barn.. Vad var det som lockade? Det vet jag inte ...

Insåg inte hur tungt det kunde vara att blicka tillbaka, låta det förflutna som funnits inom mig bubbla upp och få ny livskraft.    En dag ska det inte kännas tungt, en dag ska jag inte bara säga -  utan faktiskt känna att allt inte var mitt fel....

Att det är så himla lätt att gråta av lycka och lättnad när någon nära kommer med glädjande besked!   U N D E R B A R T ! ...

"Evigt lever den som lever i det närvarande" -Ludwig Wittgenstein   Om det endast vore så enkelt.   ...

  And I'm trying to believe in things that I don't know The turning of the world, the color of your soul That love could kill the pain, truth is never vain It turns strangers into lovers and enemies to brothersJust say you understand, I never had t...